00.00
Idag pratade jag Jule och Jonas om varför jag har sovit så mycket dom senaste dagarna dvs. 2-3 timmar på eftermiddagarna och vi kom fram till att jag saknar hemmet.. (och för att jag är ungdom och allmänt trött)
Det stämmer nog för jag har räknat ut att det var drygt en månad sen jag fick en riktig kram och jag behöver kramar.. Jag fick en kram av Jule iidag vilket var efterlängtat så det var bra men det är konstigt att ha den här undermedvetna hemlängtan. Innan har det varit att jag bokstavligen har börjat gråta när jag sett bilder på nära och kära men nu har det varit sådär så man måste stanna till och tänka efter - Varför är jag nere? Vad är det som är konstigt?
Men som sagt, vi vet att de första 3 månaderna ska vara dom svåra och jag är just nu mitt i det. Jag ska hålla humöret uppe och ta tagarna som dom kommer. :)
massa kramar!
/feride
Om jag kunde så skulle jag ge dig en kram, men det är för långt bort.
Vi skickar en slängpuss i stället.
Frida, Carl, Malte och Albin
Pusselipussan... först var det en så påtaglig och dramatisk längtan.. nu finns den där undermedvetet... precis som du beskriver. Men eftersom du kommit på vad det är kanske det går att fixa på nåt sätt. Att du hittar på nåt kul eller tänker på nåt som får dig att må bättre. Tiden brukar gå så himla fort, jag tycker en månad låter lite, det känns sååå mkt längre sen du åkte. Jag tror tiden kommer att rassla på snart. Har du kompisar som du umgås med? Bra med kramar..jag sa till J & J att dom måste ge dig det.. inga problem sa dom...jag tror dock du måste ta initiativet...
puuuuusss pluttan... snart är du hemma igen och allt är som vanligt... :)
